Vem uppfann chips?
Legenden ger äran till kocken George Crum i Saratoga Springs i New York 1853, men historiker tvivlar. En engelsk kokbok tryckte ett recept på potatis friterad i tunna skivor redan 1817.
ChipsEn liten påse (25 g)134kcal
Den kända historien
Historien går så här. År 1853, på Moon's Lake House, en restaurang på en kurort i Saratoga Springs i New York, skickade en gäst tillbaka sin friterade potatis gång på gång för att den var för tjock. Kocken, George Crum, blev irriterad. Han skivade potatisen så tunt han kunde och friterade den tills den var för krispig att äta med gaffel. Gästen älskade det. Andra gäster ville också ha, och de blev kända som Saratoga chips. I många versioner är den kräsne gästen järnvägsmagnaten Cornelius Vanderbilt.
Problemet med historien
Det är en härlig historia och med stor sannolikhet inte sann. Historikern T.J. Stiles, som skrev en Pulitzerbelönad biografi om Vanderbilt, sa att Vanderbiltdelen inte har något fog för sig. Crums egna dödsrunor 1914 nämnde för det mesta inte chips alls. År 1849, fyra år före den kända kvällen, berömde New York Herald redan en kock i Saratoga som hette Eliza för hennes krispiga friterade potatis. Crums syster, Catherine Wicks, och senare hotellägaren Hiram Thomas kallades båda uppfinnaren i sina egna dödsrunor.
Ett engelskt recept från 1817
Det äldsta kända receptet är äldre än alla de här anspråken, och det är inte amerikanskt. År 1817 gav en engelsk läkare, William Kitchiner, ut en kokbok som hette The Cook's Oracle. I den fanns potatis friterad i skivor eller spån. Den tunna friterade potatisen uppfanns alltså förmodligen inte i Saratoga, och kanske inte ens i USA. Det historikerna är överens om är att Saratoga gjorde den känd, och att Crum, som öppnade en egen restaurang nära sjön 1860, hjälpte till en hel del.
Från tunnor till påsar
De första chipsen i affärerna förvarades i tunnor eller glasburkar och vägdes upp, så de blev fort gamla. På 1920-talet gjorde mekaniska skalmaskiner och kontinuerliga fritöser stora satser möjliga. År 1926 kom Laura Scudder i Kalifornien på en påse av två ark vaxat papper som pressats ihop, och den höll dem fräscha. I slutet av 1930-talet blev Herman Lays företag först med att sälja ett chipsmärke över hela USA. Massproduktionen gjorde ett kurortssnacks till något man åt varje dag.
Chips i dag
Amerikanerna säger chips, medan de i Storbritannien och Irland heter crisps, och chips är det man äter till fisken. Idén har knappt ändrats sedan Kitchiner: tunna potatisskivor, friterade eller ugnsbakade, och saltade. Smakerna har blivit fler, från barbecue till sourcream and onion, ost, vinäger och chili. Vissa, som Pringles, är inga skivor alls utan potatisflingor pressade till en deg. En vanlig liten påse väger runt 25 till 30 gram, långt från fredagsmysets stora skål.