Vem uppfann gin och tonic?
Ingen enskild person. Tonic patenterades 1858, och det första kända omnämnandet av en gin och tonic kommer från en hästkapplöpning i Brittiska Indien, tryckt 1868.
Gin och tonicEnkel, vanlig tonic158kcal
En besk bark från Peru
Historien börjar med ett träd. Forskare vid University of Bristol förklarar att folk i Sydamerika hade använt malen kinabark mot feber i hundratals år innan spanska nybyggare lade märke till det på 1500-talet. Jesuiter tog med barken till Europa runt 1630. Malaria, som då kallades ague, var vanligt i delar av England som våtmarkerna i Cambridgeshire. År 1820 lyckades kemister få ut det verksamma ämnet ur barken. De kallade det kinin, och det var väldigt beskt.
Medicin först
På 1700-talet undersökte den skotske läkaren George Cleghorn hur kinin kunde förebygga malaria och inte bara bota den. Country Life skriver, med stöd av dryckeshistorikerna Walker och Nesbitt, att den brittiska armén började ge kinin i tonic på 1850-talet. Dagsdosen var ett till två grain, ungefär 65 till 130 milligram, ofta i sherry. Soldaterna tog den sprit som fanns till hands. En rapport från Indien och Ceylon från 1863 beskriver kinin i arrak, en lokal sprit, och flottan tog sin dos med rom.
Myten och källorna
Den kända historien säger att officerare i Indien sköljde ner sin kinin med gin och sodavatten, vissa säger redan 1825. Walker och Nesbitt hittade ingen källa som stöder det. Det här finns på papper: Erasmus Bond tog patent på ett tonicvatten med kinin 1858. Gin sling, med gin, sodavatten, socker, is och citrus, fanns åtminstone från 1829. Sedan, 1868, tryckte Oriental Sporting Magazine gin och tonic som en drink som beställdes vid en hästkapplöpning i Sialkot. Hur de två möttes är, med deras ord, frustrerande dåligt dokumenterat.
En drink för varma kvällar
Varje omnämnande av gin och tonic från 1800-talet som hittats hittills kommer från Indien, många med kopplingar till armén. År 1870 kallade Schweppes sin produkt Indian Tonic Water. Under 1870- och 1880-talen drack folk den för att svalka sig och inte som medicin. På 1880-talet kom billig kinin från plantager i Indien, Sri Lanka och på Java. År 1881 drev en sydafrikansk tidning, The Lantern, med en nyanländ engelsman som man kände igen på hans mallighet och hans gin och tonic.
Det här är i ditt glas i dag
Dagens tonic är mycket mildare. Country Life skriver att ett tonicvatten i dag innehåller högst 83 milligram kinin per liter, så ett glas skulle behöva fem till tio gånger mer för att skydda någon. I ett lite skämtsamt försök 2004 drack frivilliga en halv till en hel liter tonic på en kvart och fick bara en kort, liten effekt. Drinken behöll alltså den beska smaken och släppte medicinen. En vanlig GT bygger fortfarande på samma idé: en mätt sup gin, tonic och is.